Lucka 23

Nu öppnar jag lucka 23 i julskafferiet.

Önska är en julvisa - med en lite annorlunda touch.

Jag skulle vilja börja med att citera mig själv och Natt i lucka 21: "Allt är sig likt, inget är som förut."
Mycket har förändrats genom åren under den tid jag funnits här på jorden, inte bara i mitt privata liv. Alla kan väl hålla med om att utvecklingen har gått med en svindlande fart. Jag gör saker idag som mina föräldrar inte kunde föreställa sig när de var unga vid 1960-talets början. För att inte tala om vad deras föräldrar eventuellt drömde om när det gällde framtiden.

Men genom åren och förändringarna är vissa saker ändå konstanta. När det gäller traditioner och sedvänjor är vi människor konservativa, även om vi har sett en del nya sedvänjor komma (med inspiration från Det Stora Landet I Väster) kring t ex Alla Hjärtans Dag och Halloween. Kanske betyder traditionerna extra mycket i dessa tider av förändring, när världen omkring är osäker så finns det ändå något som är konstant och tryggt att hålla fast vid.

Som julen och julfirandet. Frågan om varför vi egentligen firar jul ställs alltid vid den här tiden, men verkar ändå hamna lite i skymundan. Jag ska undvika att gå in i just det resonemanget här. Jag nöjer mig med att ta upp en av våra absolut mest genuina jultraditioner som varje år, trots alla tekniska framsteg, samlar miljontals människor i en fin och stämningsfull gemenskap. Varje år vid samma tid: Kalle Anka.

Sedan 1960 har Kalle Anka och hans vänner önskat God Jul i SVT. Har SVT någon gång velat göra förändringar i programmet har en enorm proteströrelse väckts, och när SVT i början av 2000-talet ville sluta sända programmet blev det folkstorm. Kalle Anka och hans vänner fick bli kvar.

Den som för programmet framåt som berättare är Benjamin Syrsa. Sedan starten har den svenska berättarrösten tillhört Bengt Feldreich. Och scenen i slutet  av programmet när han sjunger med i första versen av "Ser du stjärnan i det blå" betecknas som en klassiker i sig.

Önska skrevs 1997, precis runt julen. Jag tyckte att det behövdes en ny julvisa, och jag tyckte att det redan var överfullt av tomtar, snö, änglar och slädar med renar och bjällerklang. Så jag hittade på nåt nytt, tyckte jag. Så värst nytt kanske det inte är ändå. Men det är mig veterligen den enda julvisa som nämner Bengt Feldreich. Två gånger till och med.

När vi valde låtar till Den Mänskliga Faktorn var Önska på tal. Men den föll bort i ett rätt tidigt skede - den stack ut för mycket helt enkelt. Däremot fick den hänga med på den cd-singel som producerades i samband med föreställningen och såldes till förmån för BRIS. Som ett barn var titelspåret, men Önska fick vara "B-sida".

Efter föreställningens slut åkte den in i låtskafferiet, och där låg den tills jag tog fram den senhösten 2002 på en repetition med Per Rosenius och Bosse Bjerkerot. Vi skulle ha en spelning i samband med en julfest, och jag tyckte att Önska kunde passa. Det slutade med att Per blev så förtjust i den att han bad att få arrangera den för kören han var ledare för. Och sedan fick jag vara med om "uruppförandet" i Söderhöjdskyrkan. Genom åren har Per använt den i olika körsammanhang, och vi har även spelat den på solokonserter då och då.

Inspelningen du hör här är från 1999, från den cd-singel som producerades för Den Mänskliga Faktorn. Jag hade en del brevväxling med förlaget som hade rättigheterna till "Ser du stjärnan i det blå" eftersom vi ville använda en liten bit av den melodin som avslutning, men efter många och långa brev sa det amerikanska förlaget nej. Så Rickard Nilsson, som spelar piano och dragspel och även står för arrangemanget, komponerade en liten slinga snarlik nog för att påminna om originalet men som ändå inte är ett plagiat.

Vi sålde rätt bra av den där singeln, så det blev en fin summa som betalades in till BRIS efter föreställningsperiodens slut. Undrar om Bengt Feldreich vet om det?

Bilden är från Stock Photo.