Lucka 18

Nu öppnar jag artonde luckan i julskafferiet.

Bara när jag blundar är en popdänga med motsättningar.
En sorglig historia i glatt upptempo. Sommar och sol - och gråt i hjärtat.

Nån gång när jag var i tonåren läste jag en berättelse där en person var allvarligt sjuk och hade gått igenom en operation.
Efter operationen var det någon som frågade om det gjorde ont i såret. Och svaret blev:
- Bara när jag skrattar.

Jag undrar om den där meningen fanns i bakhuvudet 1998, när jag traskade runt på trottoarerna i Stockholm. Solen strålade, asfalten dammade och hustaken blänkte mot den blå himlen. Kanske stannade jag vid ett övergångsställe, och kanske blundade jag då en kort stund i den starka solen? Jag har i alla fall ett klart minne av att det var vid Stureplan som orden "bara när jag blundar" kom till mig.  Och sen utspelade sig hela historien i mitt huvud.
Jag gnolade "jag vill inte se dig" medan jag tittade noga på varenda en jag mötte och försökte utröna om personen ifråga bar på en hjärtesorg. Jag såg förmodligen rätt konstig ut.
När jag kom hem var låten färdig.

Under sommaren och hösten hade jag spelat ihop med två gitarrister - de var egentligen tre, men de alternerade med varandra beroende på när de hade tid. Jag hade i alla fall alltid två som backade upp mig. Nu när jag hade en poplåt behövde jag ett popband. Två av gitarristerna - David Härenstam och Mauro Godoy - tussade jag ihop med basisten Bosse Bjerkerot. En trummis var snart också med i gänget - Thomas Ristrand hette han. Så började vi repa. Och på senhösten spelade vi in vår första singel: Bara när jag blundar. Med Niclas Tinnborg som tillfällig förstärkning på keyboard och  Jerker Eklund som tekniker. Vid det laget hade vi också ett namn: Paradis.
Vi hade releasefest på Cliff Barnes på Norrtullsgatan i december. Sen fortsatte vi repa in fler låtar - singeln hade renderat ett visst intresse från förlag och skivbolag, så vi spelade in en demo med sju låtar som jag skickade vidare.
Men mer än så blev det inte. Vår första singel blev vår enda, och vi tog oss aldrig ur replokalen mer än den där gången i december 1998. Under 1999 gled vi isär. Jag fortsatte att jobba med Bosse Bjerkerot, och på hösten -99 var vi i full gång med att arrangera och producera Den Mänskliga Faktorn. Och därefter blev det visscenen för min del.
Min popkarriär alltså. Kort och mestadels undanskymd. Men vi hade roligt.

Och Bara när jag blundar? Den åkte in i låtskafferiet.

Där låg den utan att nån frågade efter den. I 15 år. Tills en dag för nästan ett år sedan...
Thomas Lundin, medspelare i "Tankar från en väntsal", hade hört låten en gång och gillade den. Nu skulle han medverka på en samlings-cd i samband med en sommarturné 2014 och ville gärna ha med Bara när jag blundar på skivan. Kunde jag möjligtvis tänka mig att ändra lite i texten så att den blev mer uttalat somrig?
Det kunde jag.
Så blev den inspelad, och på själva midsommarafton sjöng Thomas den i TV4, uppbackad av kapellmästare/turnéledare Thomas Enroth med band. Och sedan ljöd den från sommarscenerna i Svenskfinland, och den tog sig till och med in på Danslistan i YLE Radio Vega och stannade där i några veckor.
Så kan det gå för en liten popdänga som en gång för längesen fötts på asfalten i Stockholms City och sedan blivit gömd och nästan glömd.
Tack, bästa Thomas för att du gav den nytt liv!

Thomas sommarversion (klipp från TV4) hittar du här.

Paradis lyssnar på mixen 1998. Fr v Bosse Bjerkerot, Thomas Ristrand, 
David Härenstam, jag själv och Mauro Godoy. Vi är koncentrerade...

...och det är Jerker Eklund också när han kollar våra reaktioner.